Jag vet inte om jag ska fortsätta med den här romanen av Linn Ullman: Det dyrbara. Jag läser men mina tankar vandrar sin egen väg. Berättelsen griper inte tag i mig. Det är någonting med språket som är snirkligt och gör att jag stoppas i min läsning, det är en översättning från Norska så det borde inte vara det som stör. Det kanske även har med själva strukturen att det inte blir något flyt. Det är en hoppig kronologi. Jag sneglar redan mot andra mer lockande läsupplevelser men tänker att jag ska ge den 50 sidor till.
Jag vill läsa Ann Heberlein Ett gott liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar