Inger Alfvéns nya roman var intressant läsning. Jag drogs in i historien för jag ville veta hur det skulle gå. Denna midsommarnattsdröm där egentligen alla personer går omkring och är lite olyckliga och vilsna.
Samtidigt...så var det som om bokens intrig och personerna försvann i samma ögonblick som jag slog ihop pärmarna. Den gav inget intryck som blev bestående. Kanske för att det är svårt att riktigt gilla en bok när man inte hittar någon att tycka om i boken. Harald, Sonja Marianne, Perry, Viktoria och Max blir personer som tar min tid i anspråk men jag tycker ändå inte jag lär känna dom, lär mig inte tycka om eller respektera dom. Inte någon av dom egentligen. Det blir snarare en sorts väntan på förlösning som inte riktigt kommer eftersom det är tveksamt om någon egentligen lyckas ta sig ur och vidare från den livssituation de befinner sig i men som de ändå inte är tillfreds med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar