Fallvatten

Mikael Niemis berättelse om det stora fallet där dammarna brister och drar hus och allt levande med sig är en skröna om människor, katastrofer relationer och kriser sett från marken, luften vattnet.
Jag fångades ändå inte. Jag väntade romanen igenom på det som skulle komma men som ändå inte riktigt infann sig.

Dagar i tystnadens historia

Merethe Lindströms bok har fått nordiska rådets litteraturpris 2012. Det här är en av de starkaste böcker jag läst på lång tid. Oerhört välskriven, Lågmält intensivt och fängslande. Vilket språk. Och vilken historia att berätta. Efter ett långt äktenskap lever nu Eva och Simon i tystnad. Simon talar inte längre.
Berättelsen har flera djup. Hemligheter som inte uttalats blir till slut övermäktiga att berätta om för dom som står dom nära. Var och en bär sina bördor. Simon har sin historia. Eva har sin om ett barn som föddes och lämnades bort. De vuxna barnen vet mycket litet om sina föräldrar. Tystnaden har sitt pris.
En stark historia.

Vi kom över havet

Julie Otsuka har skrivit en kortroman om de japanska kvinnor som till USA som "postorderbrudar på 1920-talet". De kom med stora förhoppningar och lite kunskap om vad som skulle möta dom. Det var en fin vacker och poetisk bok. En föredömligt kort berättelse nästan som en lång dikt som berättar om deras liv, deras svårigheter, deras utanförskap. Berättelsen har inget specifikt berättarjag utan i korta meningar ges röst åt många tex Vi födde under årets kallaste nätter...Vi födde sommartid under ekar...Vi födde på vindpinade öar... Berättelsen slutar kring 1940 i skuggan av andra världskriget då de från att ha varit osynliga arbetare blir utpekade som förrädare..

Den sista akten

En deckare av Mari Jungstedt kan väl vara helt ok som ebok i telefonen medan man åker till och från jobbet tänkte jag. Och det är väl ungefär så det är. Gotland, sommar, Roma klosterruin, kärlek, sex, otrohet, mord, mordgåta, upplösning utan större finess. Man får vad man förväntar sig. Inte mer. Kanske tom lite mindre.

Känslan av ett slut

På årets första dag läste jag ut denna bok av Julian Barnes: Känslan av ett slut. Välskriven, tät, oväntat slut.
Tyckte mycket om den kanske pga sin melankoliska ton.
Boken börjar när Tony är en ung man och går på universitetet och har sina vänner och en kärlek som det sedan tar slut med. 50 år senare får han oväntat ett brev på posten vilket gör att han oväntat tvingas tillbaka till sin ungdom, rannsakar sitt minne och försöka förstå vad som hänt och vad som blivit. Vem var Adrian, varför tog han sitt liv, vad hände med Veronica? Det är en berättelse utan sentimentalitet och med stort innehåll och reflektioner kring livet och tillvaron.