Oktober i Fattigsverige

Att följa Susanna Alakoskis dagboksanteckningar gör en ödmjuk. Jag kan inte hitta ett bättre ord för min känsla när jag väl filtrerat den genom tårar, ilska och sorg. Jag har det så bra. Jag lever gott. Jag har så det räcker trots att jag inte gjort någon bostadskarriär och inte har så många pengar undanstoppade på banken. Hon skriver om fattigdomen, bristen på pengar, uteliggare och barns utsatthet. Hon varvar betraktelser från nutid med barndomens minnen, utdrag ur register och reflektioner kring vår tid. Det är bra. Det är gripande. Det är politiskt. Kanske varje politiker idag skulle läsa denna bok innan beslut fattas. Kanske någon skulle ske.