Helle Helle har jag återkommit till. Hennes nya bok innehåller till viss del igenkänningsbara moment.
Dorte - en ung kvinna låter dagarna komma och gå. Det finns inte riktigt någon styrsel i hennes tillvaro. Hon hyr ett hus utanför Köpenhamn där hon hör tågen komma och gå. Hon ger sken av att plugga på universitetet men hon dagdriver, dagdrömmer och hennes liv är en väntan på något som ingen vet något om. Män kommer i hennes väg och hon håller tillgodo utan att egentligen göra val.
Boken är en blandning av tillbakablickar och nutid.
Det är ett språk där det mesta utelämnas. Det är detaljrikt samtidigt som Helle undviker att uttala det stora frågorna. Som läsare får jag själv läsa in känslor och skeenden. Jag gillar det men jag har ändå svårt att förstå vad det är som gör att jag dras in i denna relativt händelselösa berättelse. Men jag blir fångad och Dorte stannar i mitt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar