Det man har och det man drömmer om

Cecilia Davidsson en författare som jag inte läst tidigare. Desto roligare då när jag snubblar över den här berättelsen som jag verkligen gillar. Lågmäld och med en känsla för detaljer mejslas berättelsen fram. Det är en samtidsroman om en sommar där berättajaget återvänt till mormor och morfars stuga på landet. Kanske har hennes relation tagit slut. Troligtvis är det över ned  Boris, en man så olik henne själv men som ändå varit hennes kärlek. Alva och Ebbe är mer än morföräldrar för det är där i det huset hon växt upp, hennes mamma dog när hon bara var 4 år. Instängdheten vältrar sig över henne. Irritation och trots blandas med minnen och kärlek. Hon är skicklig Cecilia. jag gillar hennes sätt att beskriva och hitta rätt tonläge. Läser att hon gett ut flera novellsamlingar och jag ska läsa vidare av